jaha du.

Trodde precis att livet lekte, men så blir det jobbigt igen. Det är som en bergodalbana, alltid. Nu är det så mycket igen som mina tankar måste gå till och jag är lat. Om jag skulle få som jag ville skulle jag inte behöva tänka på någonting, bara vara. Eller ja, inte göra något ansträngande i alla fall. Haha. Det är nästan lite sorgligt, att man ska vara sådan. Jag vill vara en sån som aldrig sitter ner, men jag antar att det inte är jag. Tyvärr. Jaha, nu finns det som sagt mycket att tänka på och göra, så får väl ta och försöka sätta igång.
Tråkigt, inget för mig.
mjo... jaha du, vad händer nu?