Ett lyckat tält.

Tjoho! Vi har nu gått mer än en mil... Jo, det är sant. Hur kunde vi förutspå att vi skulle gå vilse? Väldigt otippat. Och det spöregnar, jag ser skit ut och som om det inte vore nog fick vi en trevlig upptäckt när vi skulle sätta upp tältet. När vi skulle ta fram tältpinnarna insåg vi att det inte var några tältpinnar, det var en stol. Så komiskt! Man kan inte annat än garva. (; så nu planerar vi ett nytt husbygge av kvalité, ett övergivet omklädningsrum. Herregud, och dagen är inte ens över än. Det här vid sånna här tillfällen man känner att man lever.

Kramar från micka, Jonna och mig.